Världens sämsta uppdatering...

Förlåt att jag inte uppdaterat på hur länge som helst, men jag har inte haft lust att blogga. Den senaste tiden har jag känt så mycket och alla mina känslor och händelser har printats ned i den privata dagboken.
 
Och ja, det har hänt en del som jag inte vill dela med mig av här. Inte förrän jag vet hur det egentligen ligger till i alla fall. Det som jag dock kan berätta om är Halloweenfirande och dagens företagslunch :)
 
Jag älskar Halloween, blir som ett litet barn på nytt när man ska klä ut sig! Seriöst, hur roligt är inte det liksom att få vara kreativ? Om jag vågade skulle jag gå runt utklädd jämt. Eftersom min plånbok inte är världens tjockaste köpte jag lite ansiktsfärger och en brudslöja och tog en svart klänning om jag redan hade hemma för att göra en outfit. Förvandlades till La Catrina, aka sugar skull. Älskar såna! Jag blev riktigt nöjd med sminket med tanke på att det var första gången jag sminkade mig till en sådan. När sminket satt på plats och håret lockats tog jag bussen till J och M för fest. Där väntade flera vänner och jäklar vad roligt vi hade! J har spelet Just Dance och snacka om att vi använde det flitigt. Jag dansade så jag blev helt svettig, haha! Alltid bra med motion ju;) Vi var kvar där hela kvällen för ingen hade lust att gå ut då vi redan hade det så roligt hemma.
 
Nu till företagslunchen.
I fredags ringde de från Rapatac och frågade om jag ville vara med och berätta om hur det är att vara praktikant inför ett antal företag under en lunch. Jag blev så himla glad och smickrad att de ens frågade mig utav alla som är ute på praktik! Så idag på förmiddagen hämtade C upp mig vid BB och vi åkte till Gavlerinken där lunchen skulle hållas. Rapatac samarbetar med Brynäs IF och därför var lunchen på hockeyarenan samt att det var BIF som arrangerande mötet. Jag visste inte riktigt vad som förväntades av mig eller hur stor lunchen skulle vara. Jag trodde att det kanske skulle vara ca 10 pers men det visade sig vara 30 st. Vi fick ett jättetrevligt välkomnande av sportchefen och en till kille som visade vart vi skulle vara (i VIP-rummet!).  Lunchen startade och det var jättegod mat. Jag åt som en häst, mycket mer än C fastän han är kille och nästan två meter lång. Sedan sa sportchefen några ord innan det var våran tur. Jag hann aldrig bli nervös vilket var tur för jag hade inget manus. Jag berättade lite kortfattat hur mitt arbetsliv sett ut innan Rapatac och sedan vad praktiken har gett mig: erfarenhet, motivation och självförtroende. Jag berättade hur osäker jag hade varit i början och tvivlat på mig själv. Jag berättade från hjärtat. När jag var klar fylldes lokalen av applåder. Det var en sådan otroligt häftig känsla! Folk tyckte om det som jag berättade. Efteråt kom de fram och gav mig en klapp på axeln och berömde mig för talet. Seriöst, hur hamnade jag där? Jag förstår inte hur jag kunde beröra dem så mycket? Jag är jättestolt verkligen. Dessutom kändes det som att budskapet nådde fram; att fler företag ska vara öppna för praktikanter.
Som tack för att jag ställde upp fick jag en liten Brynäströja i bebisstorlek. Jag får behålla den själv men tänker ge den till BB.
 
 
 

Kommentera här: