Dags för en rejäl update

 
Jag har varit sämst på att uppdatera och det ber jag om ursäkt för. Grejen är att jag inte haft lust eller tid för den delen att blogga samt att jag varit instängd i mig själv. Jag mår inte så bra för tillfället. Eller rättare sagt så mår jag skit. Det var längesen som jag mådde såhär. Ibland dyker den här depressionen bara upp utan anledning. Okej, den här gången finns det faktiskt en anledning, en löjlig anledning. Alldeles för löjlig och naiv att dela med sig här. Jag är 24 år, inte 14 trots att det känns som så ibland. Jag hatar mitt eget beteende i allt detta; säger åt mig själv att ta det som en vuxen kvinna och inte som en liten flicka. Jag skrattar åt min egen barnslighet samtidigt som jag gråter inombords. No, I'm not going to tell you guys the reason though. Sorry.
 
Något positivt finns det ändå i mitt annars miserabla liv. Jag har nämligen börjat praktisera på BB! Det är helt underbart och det känns verkligen som jag hamnat på rätt ställe. Nu vet jag äntligen helt säkert att jag vill gå sjuksköterske- eller undersköterskeutbildningen! Att få vara just på BB är toppen, jag är omgiven av söta små bebisar hela tiden. Jag kan ju erkänna att det är lite farligt dock, man blir väldigt sugen på att skaffa en sån där liten söt knodd själv. Fast vet ju att det inte passar med barn än, jag lär skaffa en utbildning och ett jobb först....sen måste man ju ha en vettig karl till pappa. En man som älskar en och som inte sticker i första taget. Finns det ens såna, må tro?  Än så länge har jag då inte träffat någon sådan. Satt häromdagen och pratade med en kompis och han förklarade hur det kändes att vara kär. Ja, jag har kommit fram till att jag aldrig har varit kär på riktigt. Förälskad, javisst, men kär? Nej. Det där pirret i magen som alla pratar om har jag ingen aning om hur det känns. Jag trodde att jag var kär en gång men nu när det har gått sisådär fem år inser jag att det bara var en illusion. Var kär i kärleken helt enkelt. Nu i efterhand ångrar jag hur mycket tid jag lade ner på den killen. Han visade klart och tydligt att han inte ville ha ett förhållande och då borde jag ha backat, men jag var envis och gav inte upp. Fan, vad den killen fick lida för min skull och jag för honom... Aldrig mer.! Han förtjänar något och någon bättre.
 
Ofta undrar jag hur någon ska kunna älska mig? Finns det ens någon för mig? Om det nu gör det får han gärna komma fram och presentera sig. Som sagt, jag är 24 år och vill träffa någon att ha en framtid ihop med. My single life is running out of time. Det som jag är mest nyfiken på är hur det där pirret känns. Kittlas det?
 
Vad har hänt mer i veckan då? Jag har tränat som vanligt eftersom jag är träningsnarkoman. Köpte ett nytt rosa linne (se fjortisbilden här ovanför) som jag älskar. Nu fattas det bara ett par rosa träningsbyxor som verkar vara nästintill omöjligt att få tag i. Jag är nämligen petig och vet exakt hur de ska se ut samt att de inte får kosta för mycket. Sen ska de sluta nedanför knäna ungefär. Lär också börja spara ihop till ett par nya gympadojor att då mina nuvarande fungerar som både träningsskor och praktikskor. Självklart ska de också vara rosa!
 
Fredagkväll och jag sitter ensam i mitt älskade lilla bo. Orkar seriöst inte göra något ikväll mer än att se på film eller att sova på en gång. Man måste ju ladda inför morgondagen då mamma, pappa och vovven ska hälsa på. Mamma har gjort matlådor åt mig. Det är verkligen lyx att få äta mammas mat och slippa laga själv!
Det känns som att det här inlägget börjar lida mot sitt slut. Hörs imorgon.
 
 
 
 

Kommentera här: